Litteratur på TV

Ikväll var det premiär för en ny omgång av Bokbussen med Birgitta Stenberg, Mian Lodalen och John Hilton som gäster. Den senare har skrivit boken No Tears for Queers om hatbrotten mot homosexuella, som jag läste en intressant artikel om i Aftonbladet (av alla blaskor!) häromdagen. Intervjun i Bokbussen var alldeles för kort, tycker jag, och skrapade bara på ytan av problematiken kring det besinningslösa hatet och det våld som det föder, ett våld som av våldsmännen oftast rättfärdigas. Men det är väl nackdelen med sådana här program. Därmed inte sagt att jag inte gillar Bokbussen, tvärtom; det är bara det att jag tycker att Hiltons bok hade förtjänat ett alldeles eget program, med efterföljande diskussioner med företrädare för HBT-samhället, politiker, m.fl. Det hade väl inte varit mer än rätt och riktigt att sända idag, den internationella dagen mot homofobi!

Hade gärna hört mer av intervjun med Birgitta Stenberg och Mian Lodalen också. Gnäll gnäll gnäll! ;)

Det skulle vara skönt med ett program, som gick mer på djupet någon gång - varför ska det alltid klämmas in så jäkla mycket?! (Det gäller inte bara litteraturprogram, gudbevars!) Jag gillar det där norska programmet som jag just nu inte kommer på namnet på (Bokcafé? Bokspegeln?); en halvtimme med författare, intervjuare och en lyssnande publik. Senast var det Kerstin Ekman som intervjuades, och det var riktigt intressant, det gavs faktiskt utrymme för henne att svara på lite andra frågor än de där vanliga standardfrågorna om "varifrån fick du inspiration till den här boken", o.s.v. Fast å andra sidan kan jag tycka att författaren inte alltid är det intressantaste, samtidigt som diskussioner med diverse "förståsigpåare" kan bli olidligt pretentiösa och klyschiga emellanåt.

Ja, inte är det lätt att göra program om litteratur, direkt - svår balansgång det där! Mycket lättare att boktokpladdra, då. ;)

Dagens citat:
Man ser ju världen på ett annat sätt.
(Birgitta Stenberg om det positiva med utanförskap.)