His Dark Materials av Philip Pullman

I trilogin ingår:
The Golden Compass (1996; Northern Lights, 1995)
The Subtle Knife (1997)
The Amber Spyglass (2000)
Författarens hemsida: Philip Pullman

Huvudpersonerna i trilogin är Lyra, en flicka som bor i ett Oxford i en värld som påminner mycket - men inte helt! - om vår egen, samt Will, en pojke från vår egen värld. Handlingen utspelas i ett universum med många parallella världar. I Lyras värld förtrycks människorna av religionens auktoriteter. Allt är teologi och varje tanke som kyrkan inte gillar kallas kätteri. Kyrkan styr även över vetenskapen och bestämmer vilka forskningsresultat som är rätta och vilka som ska tystas ned. Kyrkan känner till att det finns flera världar, men har tystat ned detta. Samma sak är det med Stoft (Dust), som kyrkan anser vara farligt, och därför försöker förstöra det. Detta Stoft sägs ha inverkat på evolutionen och påstås förbereda sig för en ny omvälvning och ett nyskapande av universum. Lyras far kommer att vara ledaren i denna kamp, medan Lyra och Will är predestinerade att ta del i den och rädda stoftet från att försvinna i tomheten mellan världarna och alla världar från stagnation.

Jag har funderat länge på vad jag kan skriva om denna trilogi, som jag fullkomligen älskar, men - i ärlighetens namn - inte alltid riktigt förstår, trots att det nu är andra gången jag läser den. (Det är det som gjort att jag tvekat om huruvida jag skulle hänga ut min ignorans på nätet på det här sättet ;)) Speciellt komplicerat blir det i tredje och sista boken, när den stora striden bryter ut med kombattanter av alla de slag (häxor, änglar, panserbjörnar, människor), och sanningen om Stoft presenteras. Jag får helt enkelt inte riktigt kläm på vad Stoft egentligen är, och delar av historien går mig därför förlorad. Varför ska det t.ex. byggas ett "Republic of Heaven", efter att "The Authority" (Gud) har störtats? Inte heller förstår jag helt kopplingen mellan historien om Eva & Adam och Lyra & Will.

Därmed inte sagt att jag njuter av de här böckerna, tvärtom; som jag skrev inledningsvis älskar jag dem. Och utmaningen som de ställer mig inför får mig bara att älska dem ännu mer. Var så säker, jag kommer att läsa dem fler gånger! Både för att försöka finna svaren på alla mina frågor, men också för att jag fascineras av de olika världarna (på något vis är jag nog beredd att tro på teorin om multipla världar) och av de färgstarka karaktärerna i de här romanerna.

Historien är i allt Lyras och Wills. Den enda kritik jag har är att det är lite svårt att köpa att de bara skulle vara elva år, deras dialoger och agerande påminner alltför mycket om vuxna människor med lång livserfarenhet. Men det kan jag gärna köpa, för jag blir uppriktigt förälskad i dessa två komplexa karaktärer. Lyra påminner lite om Pippi Långstrump i sin livsglädje, bristande respekt för auktoriteter, djärvhet och styrka, för att inte säga mod. Samtidigt är hon sårbar och får också, allt emellanåt, vara bara barn. På samma sätt är det svårt att inte sympatisera med Will, som redan i unga år blivit förälder till sin förälder (mamman), och bär på stor smärta och stort allvar, samman med ett barns längtan efter en förlorad förälder (fadern).

Men Pullman har skapat ett flertal andra fascinerande karaktärer i sina romaner, t.ex. Lyras föräldrar, de egoistiska och maktfullkomliga Lord Asriel och Mrs Coulter, som väl egentligen får ses som trilogins "skurkar", men som aldrig reduceras till stereotyper - Pullman vet vad han gör! Min favorit är annars Mary Malone, f.d. nunna som blivit forskare och som så småningom kliver över i en av de parallella världarna, efter att hon med Lyras hjälp har kommit hemligheten med Mörk materia (Dust) på spåret. Kanske kan man säga att hon härigenom försonas med sin förlorade tro, jag är inte helt säker, men det var en tanke som slog mig nu när jag läste om romanerna. Hur som helst så visar det sig att hon har ett uppdrag, som jag inte tänker avslöja här, men som känns helt rätt utifrån hennes historia. Jag tror inte namnet, Mary, är helt igenom en slump...

Ett annat centralt koncept i trilogin är människans själ eller ande. I Lyras värld kan invånarna se både sina egna och andras själar i form av dæmoner, ett slags alter ego som tar formen av ett djur (oftast av motsatt kön) som speglar människans personlighet. Dessa dæmoner har i barndomen möjligheten att skifta i barndomen form, vilket reflekterar utvecklingen av barnets personlighet, något som de förlorar i samband med puberteten då de antar fast form. Intressant tanke! Även i vår värld har människorna själar/dæmoner som utvecklas på samma sätt, men vi förmår inte se dem. (Jag önskar att jag kunde se min...)

His Dark Materials kan läsas som ren saga, en spännande berättelse om den eviga kampen mellan ont och gott. Men för att njuta dem fullt ut måste man ta till sig komplexiteten och symbolismen, vilket gör att jag för min del önskar att jag finge läsa och diskutera dem tillsammans med några andra läsare.