Jag, ett boktoksfreak??

Det går lite på halvfart idag på jobbet (förkylning i kroppen). Bäst som jag satt här med mina papper dök ett minne upp, som fick mig att le. Och jag tar mig helt fräckt ett par minuter att skriva i Boktokspladder.

Jag är slarvig av födsel och ohejdad vana. Mitt hus ser för det mesta ut som Jerusalems förstörelse, jag strör papper, kaffekoppar, tidningar etc runt omkring hur som helst, och jag får emellanåt anlägga moteld mot dammråttorna. Men en sak har jag alltid varit väldigt noga med, och det är mina böcker!

De ska stå i bokstavsordning!
Inga hundöron! (Det borde vara belagt med dödsstraff!)
Inte lägga ned en bok uppslagen!
Öht, handskas varligt med böckerna!

En av mammas favorithistorier om Rödhätte-barnet var den, där kusin H kvaddade min Nalle Puh-bok (tror jag det var). Hon är ett år yngre än mig, och vid den här tiden var vi väl kanske tre respektive fyra år. Vid ett tillfälle lade H beslag på min Nalle Puh, och försökte med barnets entusiasm "läsa" den med händerna, vilket ledde till att hon knycklade ihop en sida. Papperet gick inte sönder eller något, men det var skrynkligt! Och jag fick fullkomligt frispel, och skällde ut ungen så att hon inte var vatten värd.

Mamma försökte medla, men det ledde ingen vart; så fort jag fick syn på boken började jag skälla på H igen. Det bar sig inte bättre än att mamma fick åka och köpa en ny bok. Men tror ni det hjälpte - icke! H var för evigt brännmärkt som "bokmarodör" i mina ögon :D

Nuförtiden då? Nå, jag skäller väl inte ut en person som råkat kvaddat någon av mina böcker, det är liksom inte min stil att skälla ut folk. Å andra sidan är jag noga med vem jag lånar ut till. Och i de få fall där någon har kvaddat en bok för mig så har de, för det mesta, haft vett nog att köpa ett nytt ex.

Som jag fick göra till en kompis när min katt pinkade på hennes bok! Rätt ska vara rätt, förstås. ;)