Utmanad igen

Sent omsider upptäckte jag att Petra för ett tag sedan utmanade mig. Nåväl, bättre sent än aldrig, eller hur Petra? :)

Tema: Sånt jag läste

Vilken var din första stora läsupplevelse?

Iiih, vad svårt! Jag föddes ju som boktok... nåja, nästan! Men jag var bara ca två, tre år när mamma och pappa första gången tog med mig till ett bibliotek, där jag blev helt överväldigad över alla böcker, för att inte tala om mina föräldrars försäkran om att jag fick låna med mig så många böcker jag ville. De hade anledning att ångra de orden, när jag raskt plockade på mig en trave böcker som var högre än jag själv! :D På sätt och vis är nog det min första stora läsupplevelse, även om jag inte minns den alls själv.

Ett första starkt läsminne är annars Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta. Mamma hade varit i Den Stora Staden, och hade lovat att köpa med sig Mio min Mio till mig. Jag blev ytterligt misslynt när hon kom hem med Bröderna Lejonhjärta istället, tyckte inte riktigt att hennes förklaring att Mio min Mio inte funnits inne på bokhandeln höll. (Detta, kära barn, var före internättets tidevarv!) Men, läshungrig som alltid, så började jag läsa, och... ooooh! Störtförälskade mig i Jonathan, grät över brödernas sorgliga öden, beundrade Sofia, rös av fasa över Katla, hötte med näven åt Orvar, förrädaren... Även om det kanske inte var den första stora läsupplevelsen, så var den så stark, att överskuggar allt annat från min barndoms läsningar.

Vilka böcker återkom du alltid till?

Ovan nämnda Bröderna Lejonhjärta var, förstås, en klar favorit. Kitty-böckerna läste jag ofta, och ett antal hästböcker som jag nu har glömt namnen på. Jag minns särskilt en slags fotoberättelse om några unga flickor, som höll till i ett stall, och hur en häst skulle lottas ut som vinst under något slags jippo, och naturligtvis blev det huvudpersonens älsklingsföl... Sedan skramlade hela ridklubben och köpte alla lotter i den här tjejens namn, och hon vann sitt föl. Ooh, vilken bra historia jag tyckte det var! Och fotografierna var jättefina, speciellt de på fölet, då.

Var du med i någon bokklubb?

Nej, det kom senare. Hu, jag var riktigt inne i bokklubbsträsket där ett tag! Men det är en story för ett annat blogginlägg.

Första vuxenböckerna du nosade på?

Agatha Christie! *hey Jennie* Maria Lang. Av dessa två läste jag allt som biblioteket i den lilla håla där jag växte upp hade. Åsså Robert Graves Jag, Claudius, inspirerad av TV-serien. Det är det jag minns bäst. Mamma och pappa var riktigt imponerade av mig då. Ca tolv, tretton år var jag.

Böcker som du försökte dig på men som inte funkade på dig?

Det minns jag faktiskt inte, eller så har jag förträngt det. :) Det var antagligen ett stort antal böcker. Men varför slösa minnen på dem?? När man har så många underbara läsupplevelser!

Boktoken får fnatt

Jag menar, vad annat kan man få av en bok som börjar såhär:

För ett antal år sedan fanns i staden York ett sällskap bestående av magiker. De träffades den tredje onsdagen i varje månad för att läsa högt för varandra ur långa, tråkiga essäer som behandlade den engelska magins historia.
De var gentlemannamagiker, vilket ville säga att de aldrig hade gjort någon människa förnär med sin magi - givetvis hade de aldrig gjort någon något gott heller. Faktum var, om sanningen ska fram, att inte en enda av dessa magiker någonsin hade yttrat minsta besvärjelse, aldrig fått ett enda löv att dallra med hjälp av trolldom, aldrig fått ett enda dammkorn att ändra kurs eller krökt ett enda hårstrå på någons huvud. Men likväll, detta faktum undantaget, hade de rykte om sig att vara den klokaste och mest magiska församling gentlemän i hela Yorkshire.

Sådana inledningar kan rent av få en härdad boktok att fälla en liten tår - men av lycka, förstås. Bokkärleken strömmar genom kroppen och den fanatiska glimten, som alltid ligger på lur strax under ytan i de bokhungriga ögonen, tänds på nytt. Ur strupen tränger ett jubelrop fram:

HÄR SKA LÄSAS!!
(Tammefan.)